Steg för steg Kirurgi

Här beskriver de olika stegen med en överviktsoperation, hur allt går till från start till mål. Följ med på en resa som kommer förändra ditt liv.

Räkna ut ditt BMI
Läs mer om BMI här

En överviktsoperation från start till mål

Att göra en operation är ett stort beslut som man alltid ska tänka igenom noggrant. Vi brukar säga att du behöver vara motiverad, välinformerad och beredd på de förändringar i vardagslivet som följer. Operationen kommer att göra att du tappar många kilon, men det är ändå bra att se den som en startpunkt. För att nå ditt mål – ett friskare liv – måste du vilja göra förändringar.

Kort väg från beslut till operation

Om vi sätter igång processen direkt vid din första kontakt med oss kan operationen ske redan efter tre till sex veckor. Men det är du som bestämmer. Vi är lyhörda för dina önskningar vad gäller tidpunkt för utredning respektive operation.
Vi börjar med att ta reda på allt vi behöver veta om dig och din hälsa för att ge läkaren ett bra underlag. Det är han eller hon som beslutar om att rekommendera en operation. När du har alla fakta är det också lättare för dig att slutgiltigt ta ett beslut. Känner du dig tveksam är det ofta bättre att avvakta.

Utredningsbesök och besked

Alla som står inför en operation har frågor. I det här skedet gör vi allt för att besvara dem. Samtidigt ber vi dig fylla i en hälsodeklaration.
I vissa fall vill läkarna se dina journaler. Antingen kan du skicka kopior på dem eller be kirurgkliniken rekvirera dem från ditt sjukhus. Utifrån den information som har kommit fram vet läkarna vad de vill undersöka för att du ska komma vidare. Det vanligaste är att man ser till att hjärta och lungor fungerar som de ska.
När allt ovanstående är på plats kan vi ge dig besked om operation inom 48 timmar. Om beskedet är positivt är det nu fritt fram att boka tid för operation och bestämma hur betalningen ska ske.

Innan operationen

Det finns några saker att tänka på veckorna innan du ska opereras. Alla som röker rekommenderas att helt och hållet avhålla sig från det under minst fyra veckor innan du läggs in.
Två veckor innan påbörjas en fastställd lågkaloridiet. Information om den får du av dietisten vid utredningsbesöket.
En eller två dagar innan operationen får du träffa och prata med narkosläkare, sjuksköterska och sjukgymnast på sjukhuset. De tar prover, bedömer hur du kommer reagera på narkos och ger dig mer information om de närmaste dagarna.

Operationsdagen

Samma dag som operationen skrivs du in på sjukhuset, träffar kirurgen och gör de sista förberedelserna.
Sedan sker själva operationen, som tar mellan en och en och en halv timme. Efteråt körs du till uppvakningsavdelningen, där du stannar några timmar. När du vaknar får du extra smärtlindring vid behov.
Oftast får du, efter att kirurgen har tittat till dig, flytta till den vårdavdelning där du ska tillbringa ett par dygn redan samma dag.

Dag två på sjukhuset

Du får besök av läkaren som kontrollerar att du mår bra. Annars är det här en dag då du bara ska ta det lugnt, dricka lagom mycket och komma upp och röra på dig.

Dags att åka hem igen

Du fortsätter röra på dig och får börja äta flytande kost. Om inga problem uppstår med maten kan du skrivas ut nu.
Innan utskrivning träffar du läkaren igen och får nödvändiga recept och ett sjukintyg. Du får också prata med dietisten en gång till så att allt är klart och tydligt vad gäller kosthållningen under närmaste tiden.
Vanligtvis krävs två veckors sjukskrivning innan du är helt återhämtad och kan börja jobba igen. Om det behövs får du vara sjukskriven längre tid.

Dietist Moa berättar om kostråden

Livet när du kommer hem

Nu följer en tid när du vänjer dig vid nya matvanor och följer rehabiliteringsplanen du har fått av vårt team. Här är, i korthet, några saker som tas upp i den.

  • Kostråd. De första fyra veckorna är det enbart flytande föda som gäller. Sedan kan du mer och mer gå över till vanlig mat.
  • Motion. Du ska inte röra på dig för mycket, då kan kroppen säga ifrån. Tyngre träning kan du börja med efter sex till åtta veckor.
  • Lägga om såren. Du duschar som vanligt och kan lägga om operationssåren (som är mycket små) med vanlig kirurgtejp från apoteket. Klamrarna eller stygnen tas bort efter två veckor, information om detta får du innan du lämnar sjukhuset.
  • Smärtlindring. Efter en vecka brukar smärtan i operationsområdet börja avta. Normalt tar du två Alvedon 500 mg upp till fyra gånger per dygn den första veckan. Du får också recept på annan smärtstillande medicin att ta vid behov.
  • Sjukskrivning. Du får ett sjukintyg för två veckor, som kan förlängas vid behov.
  • Återbesök: Två veckor efter operation träffar du en distriktsköterska på din vårdcentral för sårkontroll och borttagning av stygn. Sex veckor efter operation träffar du din dietist och sjuksköterska på Ersta sjukhus.

Om något går fel

Det kan uppstå komplikationer efter operationen. Du kan läsa mer om dem här. Vissa av dem hjälper vi dig att hantera på egen hand, andra kräver läkarhjälp.


Det är viktigt för oss att du aldrig känner dig ensam i den här processen och vi kommer att göra allt för att bistå dig även långt efter operationen.

I det långa loppet – uppföljning

Kontakten med kirurgkliniken efter operationen är mycket viktig och spelar in på resultatet. De är dessutom ett stöd för dig så att du kan upprätthålla dina nya vanor.

  • Efter ett år har du förmodligen hunnit vänja dig vid ditt nya liv. Då är det dags för att ännu en gång träffa din dietist och prata om hur livet och matvanorna har förändrats.
  • Efter två år gör du ett återbesök hos sjuksköterska.
  • Efter tre och fyra år skickar Ersta sjukhus en remiss till din vårdcentral för att ta blodprov.
  • Efter fem år beräknas du ha uppnått 95 procent av den viktminskning du siktade på och vår roll i uppföljningen blir mindre, men avslutningsvis gör du nu ännu ett besök hos din dietist.

No items found.

Marie

Marie efter överviktsoperationen
Jag har gått ner 32 kg, från BMI 32 till BMI 22. Jag har lust att göra saker, jag behöver inte gömma mig mer. Jag trivs i kläderna jag har på mig, det gjorde jag inte innan. När man har mer lust att hitta på grejer får man mer energi, man vill mer så att säga. Min man tycker också det är jätteroligt att jag har lust att göra lite mer.
Marie



När gjorde du din operation?

Jag gjorde en Gastric Bypass operation för c:a 1 och ett halvt år sedan.

Hur mycket har du tappat i kilo?

Jag har gått ner 32 kg, från BMI 32 till BMI 22.

Skulle du vilja dela med dig om den tidigare versionen av dig själv, vad var dina utmaningar?

Jag har varit sjukpensionär sedan början av 2000 talet och sedan dess har jag varit hemma med kronisk smärta. För ungefär 8 år sedan fick jag polyartrit, och började då ta kortisontabletter. Kortisonet gjorde att jag var konstant hungrig och det var då jag började gå upp i vikt. Jag påbörjade försök att gå ner i vikt när jag gick med i Viktväktarna för 6 år sedan. Då gick min viktresa upp och ner. Först gick jag ner en del i vikt, för att sedan gå upp igen.

Under tiden när jag hade fått min sjukdom och var mycket hemma så kände jag mig besviken på mig själv när jag åt något. Och då började jag gå upp väldigt mycket, efter ett tag var jag uppe på 104 kg, och jag är ju ganska lång, 180 cm, men då låg jag tillslut på BMI 32. Tillslut kände jag att jag inte ville detta mer, så jag skickade en remiss till GB Obesitas men jag hade inga av de sjukdomarna man behövde ha för att godkännas där och så var mitt BMI för lågt.

I början av maj 2022 hittade jag er för att sedan bli opererad den 30 maj. När jag först kom till kliniken fick jag träffa en narkosläkare och alla var så hjälpsamma. Där och då på kliniken blev jag lite ledsen eftersom jag aldrig hade tänkt att jag skulle hamna i läget att vara så stor att jag behövde söka hjälp och få operation.

Hur gick dina tankar innan operationen? Var det ett svårt beslut att fatta?

Jag har gjort många operationer innan så det var jag inte så rädd för, jag var inte orolig när det kom till smärtan.

Vad var det du kände störst oro kring inför ditt beslut?

Det enda orosmomentet innan operationen var att det inte skulle fungera, att jag inte skulle kunna gå ner i vikt. Även om jag var tvungen att betala själv, så visste jag att det handlar om min hälsa. Hade jag inte gjort operationen där i maj så är jag säker på att jag hade vägt ännu mer efter sommaren. Så jag är glad att jag tog beslutet, och min man stöttade mig hela vägen.

Efter operationen:

Vad är den största skillnaden för dig innan och efter operationen?

Även om den kroniska smärtan, som jag hade sedan innan, inte blev bättre, så blev det lättare att röra sig i och med att jag gick ner i vikt. Astman försvann i stort sett med en gång efter operationen. Mina knäproblem är borta. Jag hade även ett diafragma brock som kirurgen fixade i samband med gastric bypass-operationen.

Det har varit så många vinster av detta, av operationen. Det är det bästa jag någonsin gjort. Eftersom jag har blivit av med min astma så är det enklare att gå och jag vill hellre gå ut och gå jämfört med innan. Jag vill oftare, och orkar följa med min man och handla, vilket är en stor vinst. Jag känner mig inte heller arg och besviken på mig själv när jag äter.

Nu har vi även fått ett barnbarn som är 20 månader och innan operationen kunde jag knappt förmå mig att komma ner på golvet, och inte heller ta mig upp. Nu är det en helt annan sak, även om jag fortfarande behöver stöttning mot någon möbel eller så. Ett annat plus är att jag nu kan köpa kläder, eftersom allt passar idag och då blir det även mycket roligare att handla kläder och klä sig fint.

Det enda negativa som jag kan säga är att jag har tappat hår. Det började i slutet av sommaren och sen tappade jag bara mer och mer. Nu börjar det egna ta sig. Men eftersom jag gick ner 32 kg rätt så snabbt så kan det ju påverka håret, det hade läkarna sagt. Håret låg överallt och jag såg själv hur det tunnades ut. Jag ville till slut klippa av det för jag tänkte att det skulle se bättre ut, men då fick jag tips från min dotter som är frisör att sätta i löshår och klippa det i samma längd som mitt vanliga hår. Och det var ett bra val, för jag vet att jag hade ångrat mig om jag klippte av håret. Så nu kommer jag ha det så här tills mitt eget hår helt har tagit sig.

I början var det såklart lite svårt, innan man finner vad man själv kan äta. Det den ena kan äta kan inte den andra äta och liknande. Men jag har varit så noga med att äta var tredje timme och jag väger fortfarande min mat när jag är hemma.

Hur har din relation till mat förändrats?

Min relation till mat har absolut förändrats! Eftersom man har sina 150g som man ska äta var tredje timme så väljer man någonting som man verkligen vill äta, man är rädd om sina 150g. Visst är det så att man på helgen kan äta snacks, men då tar jag en mindre skål. Ibland när man är bortbjuden kan man få frågan om man inte ska äta mer, men då säger jag bara att det kan jag inte.

Hur har ditt humör och din energi förändrats?

Nu har jag mer lust att göra grejer. Innan ville jag helst bara vara hemma, nu är det roligt att klä sig och köpa en ny garderob. Jag kan gå ner på stan och ta en fika. Jag har lust att göra saker, jag behöver inte gömma mig mer. Jag trivs i kläderna jag har på mig, det gjorde jag inte innan. När man har mer lust att hitta på grejer får man mer energi, man vill mer så att säga. Min man tycker också det är jätteroligt att jag har lust att göra lite mer. Dock så begränsar min kroniska smärta och mina andra sjukdomar mig fortfarande lika mycket.

Till de som funderar kring att göra en operation men kanske inte riktigt vågar ta sista steget och faktiskt boka. Vad är ditt viktigaste budskap?

Boka en konsultationstid. Man kan såklart höra, och få information från folk som själva har gjort det. Men det är bra att höra från de som gör operationerna. Från Obesitas kliniken har de även filmer från läkare, dietist och sköterska som berättar och visar. Boka en konsultationstid och gå och prata med någon. Det är också till bra hjälp att läsa fakta om detta, på legitima sidor.

Jag har blivit så bra bemött. Alla har förklarat mycket och alla är bara där för att hjälpa en, och vill bara hjälpa en. Det är verkligen ingen som tittar ner på en. Även om jag fick betala själv så är det värt vartenda öre.

Hur går man vidare efter operationen?

I början skulle man ju äta flytande kost, och det undrade jag ju lite över hur det ska gå. Och jag tog även rätt mycket mediciner, så då fick jag ta en och vänta fem minuter innan nästa, det kunde ta en timme för mig att få i mig alla medicinerna. Men detta ändras, det blir en naturlig övergång sedan till mjuk mat. Allt går bra bara man följer de riktlinjerna man får efter operationen. Det är ju vissa grejer man inte får äta, mat som fungerar att äta för vissa men inte för andra. Viktigt var att tugga maten väl, annars funkar det inte. Ett tag gick jag ner mer än vad jag ville men då pratade jag med en dietist och fick tips om att äta proteinrika nötter mellan måltiderna.

Efter operationen var de runt omkring mig så noga med att det inte fick gå mer än 3 timmar mellan mina måltider, och eftersom jag inte kände någon hungerkänsla så kunde jag ibland tänja lite på tiderna om vi var ute och gjorde något. Min man kan fråga mig om det är okej att han äter lite glass eller så och det känner jag verkligen inte är jobbigt alls. Jag tar vaniljkvarg och gör en smoothie som är lite tjockare med banan mango och solrosfrön.

När jag går på stan och ser folk som är stora och har det jobbigt att gå så kan jag undra om de vet att detta finns. Mest ont gör det att se yngre personer i tonåren som man vet hade kunnat må så mycket bättre. Och det är klart att man får göra vissa uppoffringar, men det är det värt.

Det påverkar så mycket både fysiskt och psykiskt. Jag kan tänka tillbaka på för ett år sedan, hur jag såg ut, hur jag mådde. Jag kunde inte gå i 7 minuter till min dotter utan att bli trött och flåsig. Nu är det så naturligt hur jag äter, att det inte ska vara massa sött, det är min vardag. Jag äter mest protein och 150g totalt. Jag märker nu att jag inte blir gladare av att äta det söta.

Ibland kan man höra att en operation är “den lätta vägen ut”, hur ser du på det?

Det stämmer inte. Då vet man inte vad det handlar om när man säger så. Det är en stor operation man gör, men man måste ge väldigt mycket själv också. Det är inte den lätta vägen ut. Många kan få problem med alkohol efter operationen, även om jag själv aldrig druckit mer än ett par glas vin per år. Risken för att bli alkoholist ökar efter den här operationen. Den enda förlusten för mig är glass, det kan jag inte äta för den är för fet och för söt. Men det jag känner nu efter operationen är att om jag blir dålig av något så vill jag ju inte äta det.

Operationen är absolut inte den lätta vägen ut. Det är som ett verktyg för att nå sitt mål. Man hör ju om de som går upp i vikt igen efter, men magsäcken kan inte bli större igen så om man äter för mycket så kan det skapas som ett extra utrymme i tunntarmen. Men jag känner att nu har jag ju satsat pengar och min kropp på detta och då vill ju jag att det ska vara så livet ut. Därför använder jag operationen som ett verktyg och håller mig till riktlinjerna för kost och liknande.

Varför föll ditt val på Cavalio?

Jag minns inte exakt ärligt talat. Jag vet att jag hittade er online efter att jag skickade min egen remiss till GB Obesitas. Jag har känt mig trygg i det och den kontakten jag haft med er. Jag pratade först med Erik och fick höra vad allt skulle innebära, för att sedan fundera lite. Sedan skulle han höra av sig till mig igen för att se vad jag tänkte. Det är ett stort steg att ta att ta tag i det. Men efter att jag tog första kontakten med er, så funderade jag och bollade lite med nära och kära.

En annan positiv sak är att det finns en app (BariBuddy) där man skriver in sina mått och lägger in sin vikt. Där finns också ett intyg som man kan visa när man är på restaurang och då får man ofta halva portioner och då betala ett reducerat priset. På vissa restauranger kan man då även få barnportion. Då kan man känna att man kan gå på restaurang och äta samma mat som de andra. I appen finns även recept på lunch, frukost och middag.Man får så mycket redskap och riktlinjer.

När vi satt där efter på kliniken, vi som hade gjort operationen samtidigt så pratade vi meden läkare och då kom det upp en fråga från en av de andra patienterna som undrade hur det skulle bli nu med hennes diabetes 2, och då sa läkaren, detta var direkt efter operationen, att hon kunde sluta medicinera redan då, för det kommer hon inte längre att behöva.

Ni är även ett så himla fint team, så vänliga och förstående. Om jag inte hade känt mig trygg med er så hade jag aldrig valt er, då hade jag heller aldrig gjort den här intervjun. Jag kände mig trygg och omhändertagen. Och jag hoppas jag kan hjälpa andra med detta nu, att någon annan kan bli inspirerad av att höra min historia.

Sofia

Marie efter överviktsoperationen
Uppföljningen efter operationen känns trygg. Det känns som att alla faktiskt ärligt bryr sig om mig och hur jag mår
Sofia

Hon har inte alltid varit överviktig. Det började med att hon fick sitt första barn. Efter ytterligare tre graviditeter hade hon gått upp och och kämpat sig ner i vikt flera gånger, så mycket som 25–30 kilo vid varje tillfälle.

– Jag visste att jag kunde gå ner men efter fyra kämpiga nedgångar, och sedan jättesnabbt upp, kändes det psykiskt omöjligt att orka ta tag i allt ännu en gång, säger hon.

– Till slut insåg jag att jag var fast med övervikten.

Det hade med tiden blivit tungt för knän, rygg och leder och snarkningarna störde både hennes egen och makens nattsömn. Men det jobbigaste var att hon inte kunde leva som hon ville och inte göra alla aktiviteter hon längtade efter.

Hon kontaktade sin husläkare och en utredning inleddes. Men mentalt var det steget bara början.

– Till en början kändes det tufft att inse vad jag hade låtit hända med min kropp. Men jag bearbetade alla tankar och kom fram till att jag antingen fick acceptera att jag skulle vara överviktig resten av livet eller göra en operation, säger Harriet.

Hon valde operation och blev remitterad. När hon fick besked om väntetiden inom landstinget kände hon direkt att den var alldeles för lång. Hon inte ville vänta.

– Jag ville påbörja mitt nya liv nu, inte om ett år eller ännu längre, säger hon.

Det var då hon började ringa runt till privata alternativ. Det viktigaste då var att hitta det som kändes mest tryggt och där hon trodde att hon skulle bli väl omhändertagen.

– Jag beslutade mig för Cavalio. I och med samarbetet med Ersta sjukhus, som jag läst och hört mycket gott om, kändes de som det bästa alternativet. Från och med första samtalet med dem blev jag väl bemött och det kändes rätt från början, säger hon.

Sedan gick det snabbt – resan från Västmanland till Stockholm för att göra operationen gjordes redan tre veckor efter första kontakt.

– Det hela kändes mycket smidigt och även själva operationen gick bra. Jag blev väl omhändertagen av personalen på sjukhuset och det var skönt att veta att de inte skickade hem mig innan de var säkra på att allt fungerade och att allt hade gått bra, säger Harriet.

När vi pratar med Harriet har det gått sex månader sedan operationen och hon har hittills gått ner 26 kilo.

– Jag mår fantastiskt bra! Jag har blivit av med snarkningarna och känner mig mycket piggare och gladare. Jag rör mig mer och bättre, i dag tar jag utan att ens fundera trapporna i stället för hiss vilket var en omöjlighet innan operationen. Det är så roligt att kunna göra en massa aktiviteter med familjen, ta långa promenader och köpa kläder… Jag är helt enkelt den person som jag innerst inne hela tiden varit men som jag inte kunnat vara på grund av övervikten, säger hon.

Hon vill rekommendera Cavalio och Ersta sjukhus till alla som funderar på en överviktsoperation.

– De är otroligt trygga, måna om att allt ska gå bra och att det sedan fortsätter att gå bra. Jag blir lika glad varje gång någon från Cavalio ringer och frågar hur jag mår, då känner jag mig speciell och viktig och inte bara som en i mängden. Och om jag behöver stöd med något hjälper de mig att hitta rätt väg. Det känns som att alla faktiskt ärligt bryr sig om mig och hur jag mår, säger hon.

Eva

Marie efter överviktsoperationen
Idag, ett år efter operationen, väger jag 30 kg mindre och jag mår toppen!
Eva

– Själva operationen gick jättebra. Jag kände mig ganska nervös innan men jag kände att jag var i trygga händer. Alla i personalen var både professionella och trevliga, säger Eva.

Operationen, en gastric bypass, skedde sex veckor efter första kontakten med Cavalio, som hon hittade efter att ha försökt gå via landstinget. Först efter lång utredningstid där fick hon beskedet att de nekade henne behandling för att hon ansågs för frisk trots att hennes BMI låg strax under 40, vilket innebär allvarliga hälsorisker.

Vid det laget hade värken gjort att hon endast kunde jobba halvtid. Hon har alltid haft lätt för att lägga på sig, särskilt i stressiga perioder. År 2000 diagnostiserades hon med en autoimmun sjukdom med bland annat ledvärk som symtom, vilket gjorde henne mer och mer orörlig.

– Det kändes som att jag fastnade i en ond cirkel där jag rörde mig allt mindre, behövde äta allt fler värktabletter och gick upp mer och mer i vikt, säger Eva.

Cavalio dök upp när hon sökte privata alternativ på internet. Eva upplevde direkt att Cavalio var tillgängliga, hade ett hjälpsamt bemötande och att det var lätt att få svar på de frågor jag hade.

– När jag väl hade bestämt mig gick det fort. Ersta sjukhus var ett riktigt mysigt sjukhus, säger hon.

Operationen har inneburit en stor omställning i hennes liv, framför allt i fråga om kosthållning. Hon har upplevt så kallad dumping, att maten förflyttas ner i tunntarmen för snabbt, vid några tillfällen men säger att man snabbt lär sig vad och hur man ska äta för att må bra.

– I dag, ett år efter operationen, väger jag 30 kilo mindre och mår toppen! Jag har minskat rejält på värktabletterna, jag har brutit nikotinberoendet – utan att öka i vikt! – och börjat jobba heltid. Jag kan till och med springa igen. Jag har på sätt och vis fått ett nytt och mycket bättre liv, säger hon.

Mikael

Marie efter överviktsoperationen
När jag sätter min fot på Ersta sjukhus vet jag att jag är i trygga händer
Mikael

Året var 2009 när vi filmade denna intervju med Mikael

Mikael insåg att hans kropp inte reagerade på alla bantningsmetoder han provade. Vi träffade honom innan, under och efter sjukhusbesöket för att prata om varför han valde operation. Och om hur resultatet blev.

Mikael är en ung, smart och verbal man som har varit överviktig större delen av livet. Det märks att han har funderat väldigt mycket på det här.

– I övre tonåren, när man börjar handla kläder själv och får ett mer aktivt socialt liv, det är då man upplever vilket problem det egentligen är. Och börjar tänka mer och mer på att man måste göra något åt det, säger han.

Det är dagen innan ingreppet och Mikael är avslappnad där han sitter i en fåtölj på Ersta sjukhus. Nu är det lätt att berätta om vägen fram till ett beslut om att göra en överviktsoperation.

– Man går hela tiden runt och tänker på sin övervikt. Man har den som en tung ryggsäck både fysiskt och psykiskt. Man tänker på hur man uppfattas av omgivningen när man äter nånting på stan. Världen i dag är ju utseendefixerad. Är du överviktig så döms du utifrån det, säger han.

Den andra delen handlade om hälsan.

– Sjukdomarna som väntar runt hörnet är enormt många. En del av visionen är att jag ska hålla mig frisk i framtiden. Jag vill kunna växa upp, få barn, se mina barn – se mig själv om 20, 30 år, säger han.

När han började söka information om överviktskirurgi var det ett par områden som var extra viktiga.

– Jag vet vad jag har haft, men vad kommer jag få sen? Det är ju liksom farväl till mitt gamla liv. Och sen, framför allt, vad kommer jag att äta? Är det ett liv värt att leva efter en operation?

I slutändan var beslutet lätt. Han hade provat många olika metoder för att gå ner i vikt, alltifrån viktväktarna till GI och alla möjliga andra dieter. Men de fungerade inte för honom. Delvis, erkänner han, för att han inte riktigt hittade motivationen för att göra allt själv.

På operationsdagen vaknar Mikael på sjukhuset och pratar lite med kirurgerna innan operationen. Han rullar in i operationssalen och gastric bypass-ingreppet görs på ungefär en timme.

Två timmar senare träffar vi honom igen:

– Allting känns jättebra här faktisk. Det är mycket bättre nu efter att ha vilat någon timme, jag har varit uppe på toaletten några gånger. Jag har fått beröm för att jag var uppe så snabbt, säger Mikael stolt.

Två dagar senare är det redan dags att sammanfatta hela upplevelsen.

– Själva operationen, den har på något sätt snurrat bort i mina tankar, jag är mer fokuserad på livet efteråt. För jag vet att från den sekunden jag sätter min fot inne på Ersta sjukhus tills dess att jag kommer ut igen så är jag ju i så trygga händer. Jag är tryggare där än vad jag kan vara någon annanstans, säger han.

– Det jag var orolig för innan operationen var just hur jag skulle må så här 48 timmar efter operationen. Skulle man bara ligga och vrida och vända på sig för att man hade så ont i såren, skulle man börja må dåligt och allmänt kasst? Men alltså, jag mår oförskämt bra, säger han.

Det är när Mikael kommer hem som han inser att något verkligen är annorlunda. En känsla av otrygghet har smugit sig in.

– När jag kom och gick på gatan hemma med min lilla väska så slogs jag av tanken … jag blev livrädd liksom. Uppe på Ersta hade jag haft alla jättetrevliga läkare och sköterskor runt omkring mig, men där hemma så … det var bara jag mot världen, säger han.

– De första timmarna hemma kände jag: ”åh… det här kommer jag inte att klara av”. Men sen när man väl börjar finna sig själv, och efter några dagar när man hittar vad man kan äta, när man kan äta och hur man ska äta, så inser man att det inte alls är så farligt som man tror, säger han.

Det har hunnit gå sex månader när vi åker och hälsar på Mikael igen. Han ser betydligt friskare ut och är glad, liksom mer rörlig i både ansikte och kropp.

– Hittills har jag gått ner 36 kilo. De senaste två månaderna har jag stått still, kanske på grund av att jag har börjat slappna av. Jag tänker inte lika mycket på att jag är opererad, jag lever bara, säger han.

Maten har aldrig varit något problem efter operationen. Det är fler mål om dagen bara.

– Men då äter man ju rätt mängder och rätt saker och man känner vilken skillnad det är när man håller blodsockret på en jämn nivå. Man är inte lika hungrig och man är piggare och gladare, säger han.

Om han går ner fem, tio, femton eller tjugo kilo till spelar inte så stor roll längre.

– Jag har ändå nått så mycket längre i dag än vad jag nånsin trodde för två år sen, innan jag började tänka på operation. Jag är så fruktansvärt nöjd med hur det är nu. Och ja, jag skulle kunna stanna här. Men jag vet att jag kan gå mycket längre, så det är bara att fortsätta kämpa.

– Det är ju det bästa jag har gjort. Det enda jag ångrar med allt det här är att jag inte har gjort det tidigare. För livet är ju så mycket enklare och roligare nu faktiskt, säger han.

Robert

Marie efter överviktsoperationen
42 kilo på 8 månader. Jag vägde 132 kilo innan operation och väger nu 90 kg.
Robert

Innan operationen:

När gjorde du din operation?

För c:a 9 månader sedan.

Hur mycket har du tappat i kilo?

42 kilo på 8 månader. Jag vägde 132 kilo innan operation och väger nu 90 kg.

Skulle du vilja dela med dig om den tidigare versionen av dig själv, vad var dina utmaningar?

Jag har tränat crossfit i många år och var stark, och jag hade en hyfsat kondition, jag var stor med stark, så jag har alltid klarat mig genom att idrotta mycket. Jag gick upp 30 kg på två år när jag inte tränade de där 5 gångerna i veckan som jag gjorde innan och kunde hålla vikten i schack. 

Utmaningarna var egentligen mycket jobb, småbarnsliv, två små ungar, har egentligen inte haft tid eller möjlighet att prioritera det här. Jag har alltid varit ganska stor, men ganska stark och orkat att spela sport och idrottat hela livet, men ju äldre man blir desto mindre tid man har till att spendera en timme eller två på gymmet några gånger i veckan, det fanns helt enkelt inte möjlighet till det. Sedan blev det mycket snabbmat på jobbet då man var stressad och inte riktigt fick ihop det att äta ordentligt. Sedan blir det bara en dålig spira, man börjar gå upp i vikt, sedan blir det jobbigt att börja träna. Man blir tung, man får ont, sedan går det bara utför därifrån, så var det för min del. 

Hur gick dina tankar innan operationen? Var det ett svårt beslut att fatta?

Jag började läsa på lite grann, jag tänkte att detta kan vara ett sätt att få hjälp i viktnedgången och kontrollera födointaget. Jag tar inte lättvindigt för att operera mig, man måste ju vara medveten om allt förändras, även med den här operationen. Det förändras hur du äter och vad du kan göra med mat, det ändras helt och hållet. 

Är du villig och göra den förändringen eller inte? Det var den frågan jag behövde svara på för mig själv innan jag valde att göra operationen. Jag kände mig trygg med det svaret och kände att jag är villig att ta det beslutet och förändra livsstilen och få hjälp med att gå ned i vikt. 

Vad var det du kände störst oro kring inför ditt beslut?

För mig själv var min största oro innan operationen att jag ville kunna leva ett friskt liv långsiktigt och kunna spela fotboll med barnen, utan att känna mig “tjock” och utan att känna det är jobbigt. Jag ska kunna vara med och spela fotbollsmatch när barnen har match mot föräldrarna utan att det ska kännas jobbigt. Så det var egentligen grundidén till operationen, jag gjorde det för barnens skull och även för min skull.

Men man blir ju alltid rädd när man ska opereras, oron ligger i att vad händer om det blir en massa bieffekter? Vad händer om det blir nåt fel? Det kan gå fel i en operation, oavsett vilken operation man gör. Så det var där oron fanns, vad händer om jag är en av de få procenten det blir något fel. 

Inför operationen läste jag på vad som kan gå fel och vilka risker som kan ske och tittade på mycket statistik. Sedan var det vilken typ av operation det skulle bli, om det skulle bli en gastric bypass eller sleeve. Vi bollade det ganska mycket, jag pratade med er och med läkaren ganska mycket och diskuterade vad som var mest fördelaktigt för mig att göra, efter att jag hade pratat med er och med läkaren kände jag inte lika stor oro.

Efter operationen:

Vad är den största skillnaden för dig innan och efter operationen?

Jag har inte det här sötsuget som jag hade innan, jag har inte heller den här hungerkänslan längre om jag sköter min kost. Innan har det varit en pina att gå ned i vikt, nu är det inte en pina att gå ned i vikt eftersom du äter små mängder fler gånger om dagen och du håller dig mätt på det, det är den största skillnaden. 

Hur har din relation till mat förändrats?

Jag kommer sällan nu så lång tid efter operationen upp i 6 mål om dagen även fast man ska det, det är fortfarande jobb, familj och stress däremellan. Samtidigt är det 4-5 gånger per dag och då håller jag mig på en bra nivå. Du har inte dipparna i blodsockret, sockersug och sedan trycker i dig en massa mat, och sen mår man lite halv dåligt efteråt.

Hur har ditt humör och din energi förändrats?

Energinivån är mycket högre och bättre, humöret följer mycket energinivån, det är även det mycket bättre efter operationen. Man får ju också mer självförtroende i sig själv när man inte tycket det är jobbigt att prova kläder eller att man har en medvetenhet om hur man ser ut när man klär sig att saker och ting inte passar eller sitter dåligt, det blir ju också en positiv sidoeffekt. Det är inte det primära för mig, men det blir en positiv sidoeffekt gentemot hur man mår

Till de som funderar på att göra en operation:

Till de som funderar kring att göra en operation men kanske inte riktigt vågar ta sista steget och faktiskt boka. Vad är ditt viktigaste budskap?

Egentligen handlar det om att ställa frågan till sig själv, är du redo att justera livet? Det är en omställning att göra, har du inte rätt mindset kommer det inte att funka, då kommer du att trycka mat även fast det är dåligt. 

Jag tycker att man ska ringa och snacka med er på Cavalio - Centrum för viktminskning, boka in ett möte och snacka med folk som faktiskt kan och inte på grupper på facebook. Om du ska läsa in dig, läs då in dig på korrekta sidor som SOreg, läs in dig på rätt kanaler och inte på Aftonbladet. Det är en ganska stor skrämsel källa, för 98% går det bra och för 2% går det dåligt, men det är ju dem man hör om. 

Min rekommendation är att om man är villig att ta steget, att boka in ett möte och snacka mer er, prata med professionella som faktiskt vet vad de pratar om. 

Hur går man vidare efter operationen?

Man får ta det en dag i taget, för det är en tuff process, framförallt de första veckorna. Jag var väldigt trött på flytande mat som jag åt veckorna före operationen, lågkaloridieten. Även veckorna efter var jobbiga eftersom det tar en tid innan du kan börja med fast föda. 

Efteråt handlar det om att fortsätta läsa in sig på vad man ska äta? Hur ska man äta? Nu har jag landat efter 9 månader, jag vet när jag har gjort bort mig när jag äter. Man måste landa i vad du kan äta och hur mycket du kan äta. Den generella rekommendationen är jättebra till en början, men sen får man ju anpassa efter sitt eget liv. Vissa dagar behöver man äta lite mer och då gör jag det, det handlar om att landa i sin nya livsstil, ha lite gott stöd från sin familj och ta hjälp genom att läsa på. 

Ibland kan man höra att en operation är “den lätta vägen ut”, hur ser du på det?

Då har de inte ätit modifast i 4 veckor (haha). Det är väldigt sällan personer som har problem med övervikt som säger att det är den lätta vägen ut, det är vanligtvis tvärtom, att personer som inte har problem med övervikt anser att det är den lätta vägen ut. Den operationen jag gjorde är ett hjälpmedel rakt av, det är ingen kur, operationen är till för att hjälpa dig att gå ned i vikt. Du kan ju misslyckas med en operation också om du vill, det är folk som gör det. 

Poängen är att detta är ett hjälpmedel, precis som att gå på viktväktarna, förutom att här blir du begränsad på ett annat sätt i mängden mat du kan äta. Sen ska du fortfarande träna, för du förlorar muskelmassa när du går ner i vikt och det är ju viktigt att man bygger upp. Där måste man vara tydlig med att göra en sån här operation, det är ett hjälpmedel och ingen quick fix. 

Varför föll ditt val på Cavalio – Centrum för viktminskning?

Jag fick ett förtroende för er, för sjuksköterskan jag träffade initialt, för läkaren, för uppföljningen och dialogen däremellan. Det var därför jag valde er, jag kände mig trygg i behandlingen och genom hela processen. 



Eller via formuläret nedan

Tack för ditt meddelande. Vi hör av oss inom kort!
Något gick fel när formuläret skickades.